För ett år sedan hade fysioterapiprogrammet vid Uppsala universitet inga studentutbyten alls. Med studenter på studier och praktik i bland annat Nordirland, Spanien och Sydafrika är situationen idag en helt annan. "När vi öppnade locket till honungsburken kom ett stort engagemang", säger Camilla Ekwall, universitetsadjunkt och internationaliseringsansvarig.

Under de senaste fem till tio åren har det varit tunnsått när det gäller internationellt utbyte på fysioterapiutbildningarna i Uppsala. Och de är inte ensamma – även nationellt är fysioterapi ett ämnesområde där få studenter studerar och praktiserar utomlands via program som till exempel Erasmus+.

För ett år sedan bestämde sig Camilla Ekwall och hennes kollegor för att ändra på det. De enades om ett utvecklingsarbete som skulle fokusera på fyra delar: fler utresande studenter, fler inresande, ett ökat lärarutbyte och en satsning på området global hälsa. Med de utgångspunkterna fick Camilla Ekwall i uppdrag att bygga upp det internationella arbetet från grunden.

– Jag fick väldigt fria händer. Eftersom vi inte hade några förebilder i andra institutioner blev ett första steg att ta kontakt med det internationella kansliet vid universitetet. Vi fick väldigt bra stöd av dem och hjälp med att kartlägga våra behov.

Stöd och avtal från internationella kansliet

Genom kansliet har fysioterapin, som ingår i institutionen för neurovetenskap, fått hjälp med att lägga upp strukturen för utbyten. Man har också fått tillgång till utbytesavtal inom program som Erasmus+ och Minor Field Studies (MFS). Tack vare dem erbjuds fysioterapistudenterna idag en till två terminers utlandsstudier och även möjlighet att göra Erasmuspraktik utomlands, fältstudier via MFS och att delta i sommarskola. Engagemanget och intresset har varit stort.

– Studenterna har velat ha utbyten medan de själva fortfarande pluggar, säger Camilla Ekwall. De har varit väldigt engagerade och stöttat mig som internationell koordinator hela vägen. Vi kan nu också attrahera nya studenter som tidigare kanske valt bort våra utbildningar för att vi inte erbjudit studier och praktik utomlands.

Ska utveckla kurser på engelska

Även för institutionens lärare finns idag stipendie- och utbytesmöjligheter via det internationella kansliet, men Camilla Ekwall konstaterar att en viss försiktighet än så länge råder i kollegiet. Lärarutbytena är något man nu ska jobba vidare med, liksom med att få fler inresande studenter från andra länder. Här är det första delmålet att kunna erbjuda kurser på engelska.

– Det är en förutsättning för att vi ska kunna ta emot och kunna göra det på ett bra sätt. Men vi tror att vi kommer få ut mycket av det – det blir ett naturligt sätt att få ökad internationell förståelse och kompetens i våra utbildningar.

Ni har på kort tid fått igång ett aktivt internationellt arbete. Har du några tips till institutioner som vill göra samma resa?

– Att vi har kommit igång snabbt beror paradoxalt nog på att vi har skyndat långsamt. Det har fått ta tid och växa fram. Framför allt har vi hela tiden varit transparenta och försökt ha ett tydligt studentperspektiv. Studenterna har varit med från allra första början och även kollegiet. Inte minst har cheferna varit drivande och initiativtagare. Vi har gjort det här tillsammans.

Fotnot: Camilla Ekwall var en av talarna vid Internationaliseringsdagarna, som UHR och Uppsala universitet anordnade den 6-7 november. Utgångspunkt för konferensen var Internationaliseringsutredningen, som bland annat lämnat förslag på hur fler studenter kan få internationella perspektiv och erfarenheter i sin utbildning.

Läs mer och se alla presentationer från konferensen

 

Bilden ovan: Camilla Ekwall, universitetslektor och internationell koordinator vid Uppsala universitet.