I veckan arrangerade UHR och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) för första gången ett gemensamt heldagsseminarium på temat nationella minoriteter med fokus på högskolan. Ett stort antal lärosäten deltog. Syftet var att lyfta fram den nyligen förändrade lagstiftningen och ge möjlighet för diskussion och erfarenhetsutbyte för fortsatt utveckling av arbetet.

Från vänster: moderator Helena Lindholm (GU), Marita Hilliges (SUHF) och Karin Röding (UHR)


– Det är viktigt att UHR som nationell myndighet inhämtar kunskap och erfarenhet från högskolesektorn för att vi gemensamt ska kunna fullfölja våra uppdrag och förbättra förutsättningarna för nationella minoriteter och minoritetsspråken inom högskolan, sa UHR:s gd Karin Röding, som inledde dagen tillsammans med Marita Hilliges, generalsekreterare SUHF.

Universitet och högskolor har ansvar för att anordna utbildningar och bedriva forskning inom minoritetspolitiken som möter samhällets behov. De har en central betydelse för de nationella minoriteterna i kraft av sina uppdrag att säkra språk- och kulturresurser. Lärosätena fyller även en viktig funktion genom att sprida kunskap till allmänheten och göra de nationella minoriteterna synliga inom högskolesektorn.

Flera utmaningar att följa minoritetslagen

Deltagarna konstaterade att vilja finns att förbättra minoriteters möjligheter på högskolan. Utmaningarna är samtidigt stora.

Tillgången på kompetenta lärare för undervisning i minoritetsspråk och kulturstudier varierar mellan de olika minoritetsspråken. Fler i minoritetsgrupperna behöver få behörighet för högre studier och många kommer från studieovana hem. För att nå potentiella studenter krävs troligtvis en tydligare insats och marknadsföring av flera aktörer. Dessutom kan kraven som ställs på högskolan vara svåra att tolka, vilket kan göra det svårt att veta vilka skyldigheterna är.

Ökade skyldigheter att informera

Anna Mannikoff från Länsstyrelsen i Stockholm berättade om förändringar i den reviderade lagstiftningen och hur de påverkar utbildningssektorn. Myndigheternas skyldigheter att informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter ökar. Formerna och syftet för samråd med de nationella minoriteterna ska stramas upp – särskilt ska barn och ungas perspektiv tas tillvara.

– Det råder stor brist på personal med språk- och kulturkunskap inom många områden i samhället. Hur kan universitet och högskolor bidra till att fler talar minoritetsspråk? frågade Anna Mannikoff.

Minoriteternas egna röster viktiga

UHR presenterade rapporter om antagningsstatistik och fokusgruppsintervjuer, där unga från minoritetsgrupperna kommit till tals om högskolestudier. UHR beskrev även utbytet i de samråd med nationella minoriteter som UHR kontinuerligt deltar i.

Södertörns högskola, som är ett av de lärosäten som har ett särskilt uppdrag, redogjorde för hur de lyckats få fler romer intresserade av högskolestudier genom filmer med teman de kan identifiera sig med. Umeå universitet, Stockholms universitet och Lunds universitet är andra lärosäten med uppdrag att ge utbildningar i minoriteters språk och kultur.

Nödvändigt höja kunskapen inom utbildningssektorn

Många delade uppfattningen att hela sektorn behöver en ökad kunskap och medvetenhet om minoritetsgrupperna och deras rättigheter. Det kan bland annat handla om att informera om möjligheter till modersmålsundervisning i skolan och rätten att få service på sitt språk i kontakt med lärosätena.

Andra förslag från deltagarna var att använda etablerade nätverk för att lyfta minoritetsfrågorna – till exempel i utbildning av chefer och ledare, i gemensamma rekryteringskampanjer och genom att skapa en återkommande dag för högskolesektorn på temat.