Lärosätena anser att den akademiska strukturen och kulturen är de största hindren i arbetet mot sexuella trakasserier. UHR:s studie visar att varje lärosäte bör utgå från den egna organisationen och tillgänglig forskning när de ska tackla problemen.


Universitets- och högskolerådet, UHR, har på regeringens uppdrag undersökt hur universitet och högskolor förebygger sexuella trakasserier och vad de gör vid misstänkta fall. Det visar sig att inget lärosäte har funnit några heltäckande lösningar för hur de ska hantera frågan.

– Att informera och utbilda är viktigt men räcker inte för att stoppa sexuella trakasserier, säger UHR:s generaldirektör Karin Röding. Lärosätena måste arbeta mer förebyggande: Analysera den egna organisa­tionen, ta stöd från forskningen och sedan vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Få lärosäten genomför riktade insatser mot doktorander, trots att alla är överens om att denna grupp är särskilt utsatt inom högskolan.

– Doktoranderna blir väldigt ensamma i sin utbildningssituation och bör därför uppmärksammas särskilt, säger Karin Röding.

Rädsla för repressalier är fortfarande ett allvarligt problem, trots att lärosätena har försökt se till att den som anmäler sexuella trakasserier ska kunna göra det utan risk.

– Få lärosäten lyfter fram att de aktivt försöker motverka repressalier mot dem som anmäler, säger utredaren Aleksandra Sjöstrand. Det finns heller inte så många veten­skapliga utvärderingar som beskriver lämpliga rutiner för att förhindra repressalier.

Undersökningen visar också att när kvinnor som anmält sexuella trakasserier inte får det stöd från ledningen som de förväntat sig så lämnar de i många fall sin arbetsplats.

– Effekten blir att nästa kvinna som utsätts för trakasserier drar sig för att göra en anmälan. Tilltron till ledningen minskar när den inte tar itu med problemen. Det skapar en tystnadskultur, säger Karin Röding.

Kontakt

Pressfunktionen
010-470 06 91
press(at)uhr.se