Lyssna

Bearbeta upplevelse

Väl hemma behöver deltagaren få bearbeta sina upplevelser, vare sig vistelsen har varit positiv eller med fler utmaningar. Målet är att få diskutera och pröva sina subjektiva värderingar och försöka få perspektiv på dem.

En långvarig utlandsvistelse ger också stora möjligheter till personlig utveckling eftersom tiden utomlands utgör ett frirum där deltagaren kan experimentera med delar av sin personlighet som kanske var undertryckta i hemmiljön. Han eller hon kan till exempel odla nya intressen, ändra åsikt, eller bekanta sig med nya miljöer. 

Att avkoda upplevelser och observationer

Det är särskilt negativa upplevelser (eller negativa tolkningar av upplevelser) som är målet för den här delen av bearbetningen. Syftet är att stötta deltagaren i ”avkodandet” av sina upplevelser och observationer så att de kan omsättas till erfarenheter och lärande, som sedan kan användas i andra sammanhang.

Kulturellt betingade missförstånd

Ofta under utlandsvistelser – särskilt i början eller vid kortare vistelser – ser och bedömer deltagaren allt utifrån den förförståelse (eller de fördomar) som han eller hon hade vid utresan. I andra fall används negativa personliga upplevelser som grund för att konstruera negativa generaliseringar om alla i värdlandet – eller så tolkas kulturbetingade faktorer negativt utifrån bristande kunskap om bakgrunden. 

Om kulturellt betingade missförstånd klaras upp kan det bidra till utveckling av interkulturell förståelse och kompetens, men om de inte sätts i perspektiv kan de främja fördomar. Eventuella kvarstående frågetecken kan även leda till att deltagaren avfärdar och/eller ”kapslar in” sina upplevelser, så att de inte alls sätts i relation till andra förhållanden.

Utgå från deltagarens funderingar

Att sätta perspektiv på upplevelserna handlar om att arbeta med de funderingar som deltagaren har haft under vistelsen och är en viktig del av den interkulturella läroprocessen. Det kan handla om frågeställningar som förblivit obesvarade eller som deltagaren själv har tagit fram en förklaring till. Därför är det en bra idé att diskutera igenom utlandsvistelsen med deltagaren efter hemkomsten, med dessa frågeställningar som utgångspunkt och att tillsammans försöka få perspektiv på observationer och upplevelser (både positiva och negativa) och reda ut eventuella feltolkningar.

Breda frågor

Utgångspunkten är breda frågor som ”Vad tycker du om (till exempel) tyskarna, nu när du har varit där i tre månader?”, ”Var det något med dem som överraskade dig?”, ”Vilka aspekter av arbetet/studierna skiljde sig mest från det du känner till hemifrån?” och så vidare. Den typen av frågor täcker snabbt in problemområden som man därefter kan fråga närmare om.

Problematisera och utmana generaliserande förklaringar

Vägledare som har personlig och djupgående kunskap om det land och den kultur som deltagaren har vistats i kan självklart använda sig av den kunskapen. I de allra flesta fall är det dock deltagaren som är ”experten” – det är han eller hon som har varit i landet och har haft den direkta kontakten. Vägledarens roll är därmed att vara en slags ”djävulens advokat”, att problematisera och utmana och försöka hitta andra förklaringsmodeller för det som skett och få deltagaren att överväga dessa. Det handlar inte om att hitta ”rätt” förklaringar, utan bara att nyansera uppfattningarna och sätta igång en reflekterande process.

Bevara det positiva 

På samma sätt som deltagaren behöver förbereda sig mentalt och kulturellt inför en vistelse, behöver man förstå att det är en omställning att komma hem.  

Deltagaren behöver stöd

Vid hemkomsten sätts deltagaren (medvetet eller omedvetet) under press av sin omgivning att åter bli den person som han eller hon var före avresan. Under förutsättning att förändringarna har varit positiva är det emellertid viktigt att vägledaren och andra runtom stöttar den ”nya” personligheten och hjälper till att bevara den positiva förändring som har skett. Det kan bland annat göras genom att deltagaren får hjälp att sätta ord på förändringarna och med att dra eventuella utbildnings- och karriärmässiga slutsatser av dem.

Identifiera förändringar

Bevarandeprocessen sker i två steg. Det första steget är att identifiera de förändringar som har skett med deltagaren. Fokus ligger naturligtvis på de positiva förändringar som man vill bevara och bygga vidare på i både yrkesrelaterade och personliga sammanhang. Förändringar kan ske på ämnes-/utbildningsområdet (nya intressen, ambitioner, kompetenser) eller på det personliga området (nya vanor, inställningar, fritidsintressen, umgängeskrets, kompetenser). Vägledaren kan fråga efter de här förändringarna i mallen till den rapport som många deltagare ska skriva efter vistelsen, eller i samtal och (grupp-) diskussioner. Själva bevarandeprocessen hanteras dock bäst i personliga samtal.

Involvera personer som känner deltagaren

Deltagaren kan inte alltid själv identifiera och sätta ord på de förändringar som antingen har skett eller håller på att ske. Om man som vägledare inte har någon förhandskunskap om deltagaren och därmed inget att jämföra med, kan det vara klokt att ta in omgivningen (familj, lärare, vänner) och be dem att vara med och beskriva de förändringar som har skett med deltagaren under utlandsvistelsen.

Att urskilja negativa eller positiva förändringar

Det är dock inte säkert att omgivningen uppfattar en viss förändring som positiv, även om den egentligen är det. Ökad självständighet kan av familjen uppfattas som ett avståndstagande, ny ämnesinriktning kan av en ämneslärare upplevas som bristande intresse och andra fritidssysselsättningar kan av den gamla vänkretsen ses som ett förnekande av gemenskapen. Därför handlar det initialt om att sätta fingret på alla de förändringar eller förändringsprocesser som har skett eller håller på att ske, och därefter att hjälpa deltagaren att avgöra om de till sin natur är positiva eller negativa.

Möjligheter för fortsatt positiv utveckling

Det andra steget i processen handlar om det egentliga bevarandet av de positiva effekterna av vistelsen. Det sker i form av en diskussion med deltagaren, där man försöker identifiera de möjligheter som finns för att fortsätta den positiva utvecklingen och hjälper deltagaren att inte falla tillbaka i de gamla vanorna eller inställningarna som fanns före vistelsen. Det ligger ett stort värde redan i att man formulerar och diskuterar förändringarna med deltagaren. Dessutom kan man vid behov ge moraliskt stöd.

Vart är du på väg?

Det ligger även en klassisk vägledaruppgift i att hjälpa till med att hitta nya sammanhang som deltagaren kan ingå i, och som kan stötta den nya utvecklingen. Det kan till exempel vara i samband med val av yrke eller utbildning eller genom att hitta lämpliga föreningar, där deltagaren kan odla sina nya intressen eller få nya vänner.

Senast uppdaterad: 12 augusti 2016