Att spegla sig i Europa –Egebyskolan fick nya perspektiv på språkutveckling

– Vi har oerhört kompetenta lärare och mycket stödmaterial i Sverige. Men vi ville få en internationell kontext till vårt lärande och se hur andra länder planerar och genomför undervisning, säger Gunilla Angström, rektor på Egebyskolan.

Egebyskolan är en mångkulturell skola där språkets betydelse för elevernas kunskapsutveckling genomsyrar hela verksamheten. Just därför väcktes frågan: hur arbetar andra skolor i Europa med tidig språkinlärning, flerspråkighet och kommunikation – i klassrummet och under hela skoldagen?

Språket i fokus – från ansökan till klassrum

Projektet tog avstamp i skolans systematiska kvalitetsarbete och i Mjölby kommuns övergripande mål. Fokus blev tidig språkinlärning, demokratiska processer och kommunikation – områden som redan var centrala i verksamheten.

Två skolor i Italien valdes ut som partners. Gunilla och Anna Hammarlund, förstelärare, gjorde ett förberedande besök för att skapa gemensam förståelse för projektets mål. Framöver kommer fler kollegor att åka till Italien för att jobbskugga i undervisningen.

– Det är viktigt att vara tydlig med vad man vill titta på, men samtidigt öppen. Man vet ju aldrig riktigt vad man kommer att få syn på, säger Anna.

Ett konkret exempel på något som väckte starkt intresse var arbetet med silent books.

– Det är böcker med bara bilder. Eleverna skapar sin egen berättelse utifrån det språk de har. Man behöver inte kunna läsa för att berätta, förklarar Anna.

Metoden började användas i Italien när skolorna tog emot många barn samtidigt, som helt saknade gemensamt språk. För Egebyskolan blev det ett nytt sätt att närma sig tidig språkutveckling.

– Det var väldigt spännande att se hur elever kunde samarbeta: en elev berättar, en annan skriver, men utifrån samma bild. Det är absolut något vi kan ta med oss hem, fortsätter Anna.

Skillnader som väcker stolthet – och nya frågor

Besöken handlade inte bara om undervisningsmetoder. Lika viktiga var de små detaljerna som synliggjorde kulturella skillnader – och likheter.

– Man kan bli förvånad över hur olika man gör, trots att vi är i samma världsdel, säger Gunilla.

Skoldagarna var längre, raster såg annorlunda ut och elevernas vardag var mindre organiserad kring material och aktiviteter. Samtidigt kände de igen sig i mycket.

– Bildstöden för den anpassade undervisningen var till exempel exakt desamma som vi använder här. Det var väldigt fint att se hur universella vissa lösningar är, säger Gunilla.

Kontrasterna ledde också till större reflektioner.

– När man ser hur andra jobbar blir man både inspirerad och stolt över det vi faktiskt gör väldigt bra i Sverige, fortsätter Gunilla.

Ett projekt som sätter igång samtal

Redan nu har Erasmus+projektet lett till förändring – även innan alla jobbskuggningar är genomförda. Efter det förberedande besöket höll Gunilla och Anna presentationer för skolans personal och delade med sig av sina intryck.

– Det har skapat många samtal. Varför gör vi som vi gör? Vad är självklart för oss – och varför? säger Anna.

Som exempel ger hon att den italienska skolan lägger större vikt vid hur resultatet ser ut, till exempel vacker handstil och prydliga planscher, än vad svensk skola gör.

– Ska man fokusera på resultatet eller processen, och tappar man något med olika fokus? fortsätter hon. Många saker har blivit bättre med den svenska skolan, men man kanske har tappat något annat?

– Alla svar finns inte än. Och det är okej. Man lever med projektet och låter det växa fram. Men vi vet redan nu att det har gett oss en bredare bild av vårt arbete, säger Gunilla.

– Bara att åka till ett annat land ger perspektiv. Inte bara på undervisning, utan på samhälle, kultur och demokrati, avslutar Anna.