Partnerskap för skolutveckling ger Göteborgsregionen nya förutsättningar
Partnerskap för skolutveckling är en möjlighet att arbeta med internationellt samarbete och skolutveckling på ett strategiskt och långsiktigt sätt. Det handlar om att skapa förutsättningar för förändring på flera nivåer i utbildningssystemet.
Anita Tóth, Lisa Müller Berggren och Sofia Knüppel, jobbar med partnerskap för skolutveckling i Göteborgsregionen. Foto: Göteborgsregionen.
Göteborgsregionen beviljades projekt för sin ansökan inom 2026 års pilotomgång av Europeiska partnerskap för skolutveckling, ett nytt projektformat inom Erasmus+ som ska stärka skolutveckling genom europeiska samarbeten. UHR har pratat med Anita Tóth, Lisa Müller Berggren och Sofia Knüppel, som är projektledare, för en djupdykning i projektets bakgrund, syften, mål och utsikter
Hur skulle du beskriva projektformatet Partnerskap för skolutveckling för alla som inte har hört talas om det?
Partnerskap för skolutveckling är en möjlighet att arbeta med internationellt samarbete och skolutveckling på ett strategiskt och långsiktigt sätt. Det handlar om att skapa förutsättningar för förändring på flera nivåer i utbildningssystemet.
Projektformen för samman skolor och aktörer på huvudmanna- eller regional nivå. Det innebär att utmaningar som identifieras i klassrummet kan lyftas till en mer strategisk nivå, samtidigt som regionala och nationella prioriteringar kan omsättas i konkret skolutveckling. Det skapar helt andra möjligheter att sprida, förankra och skala upp de arbetssätt och lösningar som utvecklas.
Det finns också en stor styrka i att projektformatet inte bara handlar om vad vi utvecklar, utan också om hur vi bygger strukturer som gör att utvecklingsarbetet kan fortsätta efter projektets slut. Genom att bygga strukturer och kunskap som underlättar deltagande i EU-projekt, så bygger vi organisatoriskt lärande som går utanför det specifika partnerskapet.
Vilka behov eller utmaningar i er organisation motiverade er att söka ett europeiskt partnerskap för skolutveckling?
Utgångspunkten var ett tydligt identifierat behov av att stärka kvaliteten och attraktiviteten i STEM-undervisningen, framför allt inom teknik och naturvetenskap i årskurs 7-9, en utmaning som finns på flera nivåer. På nationell nivå har Sverige antagit en STEM-strategi som bland annat pekar på behovet av att stärka undervisningens kvalitet, öka intresset för teknik och naturvetenskap och få fler unga, inte minst flickor, att välja tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Vi ser samma behov regionalt. Göteborgsregionen är en stark industri- och teknikregion där kompetensförsörjningen inom teknik är en viktig framtidsfråga. Vi arbetar därför med att utveckla en regional STEM-strategi tillsammans med andra aktörer.
Det avgörande var dock att behoven också var tydligt identifierade på lokal nivå, av skolorna själva. De lyfte bland annat behovet av att utveckla mer elevaktiva, inkluderande och verklighetsnära undervisningsmetoder. Elever behöver i högre grad förstå hur teknik och naturvetenskap hänger samman med deras vardag, samhällsutmaningar och framtida yrkesmöjligheter. Vi såg också en annan utmaning: många skolor vill arbeta mer internationellt, men saknar tid, resurser, kontakter eller organisatoriska stödstrukturer för att kunna göra det. Det var kombinationen av dessa behov som gjorde projektformen så intressant.
För oss var det viktigt att projektet inte skulle bli en isolerad insats, utan en del av ett större strategiskt arbete som redan pågår lokalt, regionalt och nationellt.
Hur kan ett sådant projekt hjälpa er att komma till rätta med problemen? Vad är mervärdet av att arbeta med dem på europeisk nivå?
En viktig utgångspunkt är att vi inte sitter på alla lösningar själva. Många av de utmaningar vi möter i Sverige finns också i andra europeiska länder. Samtidigt har vi olika utbildningssystem, olika traditioner och olika sätt att organisera och utveckla undervisningen. Det är just i mötet mellan dessa olika perspektiv som det europeiska mervärdet uppstår.
Våra nederländska partners verkar i Brainportregionen, som precis som Göteborgsregionen har en stark teknik- och industrisektor och ett stort behov av framtida STEM-kompetens. Vi delar alltså många av utmaningarna, men har delvis olika sätt att arbeta med dem. Det intressanta är att vi inte bara ska utbyta erfarenheter eller inspireras av varandra. Vi ska gemensamt utveckla, testa, utvärdera och vidareutveckla nya undervisningsmetoder i våra respektive skolmiljöer.
Det ger oss möjlighet att pröva lösningar i olika utbildningskontexter, vilket också kan göra resultaten mer användbara för andra skolor. Vi brukar tänka att 1 + 1 faktiskt kan bli 3 i ett sådant samarbete. Det är när vi kombinerar våra olika erfarenheter och perspektiv som vi kan utveckla lösningar som ingen av oss hade kommit fram till på egen hand.
Hur hittade ni rätt partners till projektet?
Vi började med att fundera på vilken kompetens, erfarenhet och organisatorisk förankring vi behövde i partnerskapet. Vi tog fram en tydlig kravprofil och genomförde sedan både breda och riktade partnersökningar genom europeiska nätverk och plattformar. Intresset var väldigt stort: vi fick närmare 150 svar, vilket var både positivt och ganska arbetskrävande att hantera. Det handlade inte bara om att hitta organisationer med rätt ämneskompetens, utan också om att förstå deras drivkrafter, utvecklingsbehov och förutsättningar att faktiskt delta aktivt i projektet
När vi väl hade identifierat våra nederländska partners hade vi ett antal digitala avstämningar där vi successivt lärde känna varandras organisationer, diskuterade behoven och utvecklade projektupplägget tillsammans. Vi ville inte komma med en färdig projektidé som de andra bara skulle ansluta sig till, utan ville bygga ett gemensamt projekt där alla parter hade möjlighet att påverka innehåll, mål och genomförande.
Det var också viktigt att involvera de deltagande skolorna tidigt. På den svenska sidan genomförde vi en intresseförfrågan och valde skolor utifrån deras motivation, identifierade behov och förutsättningar att bidra till utvecklingsarbetet. Vi tror att den här relativt omfattande förberedelseprocessen var avgörande för att vi till slut fick ett partnerskap där organisationerna kompletterar varandra och där det finns ett gemensamt ägarskap för projektet.
Berätta om projektet: Vad vill ni uppnå, vad planerar ni att göra och hur kommer samarbetet att fungera i praktiken?
Med STEM4Future vill vi göra undervisningen i naturvetenskap, teknik och matematik mer relevant och engagerande, så att fler elever ser nyttan med kunskaperna och kan föreställa sig en framtid inom området. Vi lägger särskild vikt vid inkluderande undervisning och att stärka flickors deltagande och intresse.
Under tre år ska lärare från två svenska och två nederländska skolor arbeta tillsammans, bland annat med att utveckla lektionsupplägg där elever får undersöka verkliga samhällsutmaningar. Uppläggen ska testas i klassrummen, förbättras utifrån lärarnas erfarenheter och elevernas återkoppling och sedan testas igen.
Samarbetet blir en konkret del av skolornas vardag. Lärare bildar internationella par som observerar varandras undervisning, ger återkoppling och utvecklas tillsammans, elever får samarbeta virtuellt med jämnåriga över landsgränserna och fysiska möten kombineras med digitala träffar. Vi ska även ta fram en metodverktygslåda och en guide som hjälper fler skolor att använda europeiskt samarbete i sitt utvecklingsarbete.
Vilka råd skulle du ge till organisationer som vill söka ett partnerskap för skolutveckling eller håller på att ta fram sin projektidé?
Vårt första råd är att börja i ett verkligt behov, inte i en utlysning. Det kan vara lockande att utgå från vilka finansieringsmöjligheter som finns och sedan försöka formulera en projektidé som passar. I vårt fall fanns en tydlig koppling mellan behov som skolorna själva hade identifierat, regionala prioriteringar och den nationella STEM-strategin. Det gav oss en stark grund att bygga vidare på.
Vårt andra råd är att börja i god tid, särskilt om man inte redan har etablerade kontakter. Man behöver hinna hitta rätt organisationer, förstå deras förutsättningar och bygga upp ett förtroende för varandra.
Ett tredje råd är att inte låsa fast projektidén för tidigt. Ha en tydlig bild av vilken utmaning ni vill arbeta med, men var öppna för att lösningarna kan se annorlunda ut än ni först tänkt er. De internationella parterna ska inte bara bidra till genomförandet, utan också till själva idéutvecklingen. Det är ju där en stor del av det europeiska mervärdet finns.
Vi skulle också vilja betona vikten av att involvera både skolledning och lärare tidigt. Det är viktigt att de som faktiskt ska genomföra aktiviteterna känner att projektet svarar mot deras behov och att de har möjlighet att påverka utformningen.
Slutligen skulle vi uppmuntra organisationer att redan under ansökningsarbetet fundera över vad som ska hända efter projektets slut. Hur ska resultaten användas? Vem ska ta ansvar för dem? Hur kan andra skolor få nytta av det som utvecklas?
För oss är det en av de stora styrkorna med Partnerskap för skolutveckling: att projektet inte bara ska resultera i ett antal genomförda aktiviteter, utan bidra till en förändring som lever vidare och får betydelse för fler än dem som deltagit direkt.