#metoo - en workshop om sexuella trakasserier inom högskolesektorn
#Metoo – En workshop om sexuella trakasserier inom högskolesektorn, där lösningar och svårigheter diskuteras utifrån konkreta exempel. Workshopen leds av Aleksandra Sjöstrand, utredare UHR. Medverkande: Marika Hämeenniemi, mångfaldshandläggare, Mälardalens högskola, Jacob Adamowicz, vice ordförande SFS, Klara Folkesson och Alice Marshall båda genusstrateger på KTH, fokus även på doktoranders erfarenheter Olle Andersson Brynja utredare Diskrimineringsombudsmannen: svarar på frågor i slutet av passet, vad lärosätena borde göra enligt DO.
UHR fick 2018 uppdraget från regeringen att sammanställa och synliggöra lärosätenas arbete för att förebygga sexuella trakasserier och deras arbete när de fått kännedom om misstänkta incidenter. I uppdraget ingår också att presentera goda exempel och att sprida information om dessa. Aleksandra Sjöstrand, utredare på UHR, är ansvarig på myndigheten för uppdraget och berättade att man kommer skicka ut en enkät till lärosätena. Den riktar sig mot anställda, men man kommer även att inkludera studentkårer och fackliga representanter på universitet och högskolor. Inom uppdraget kommer UHR också att ta del av de vittnesmål som kom i dagen i samband med Akademikeruppropet.
På frågan om vad lärosätena gör för att motverka sexuella trakasserier, menade Klara Folkesson, genusstrateg på KTH, att man har riktlinjer inom lärosätet, men att praxis kan avvika. Många ärenden blir ”inofficiella” och dokumenteras inte eftersom de drabbade ibland är oroliga för uppmärksamheten det innebär med diarieföring och offentlighetsprincipen. Man löser det på plats, så att säga. Den mansdominerade miljön på KTH kan också spela in, sade Alice Marshall, även hon genusstrateg på KTH.
Marika Hämeenniemi, mångfaldsstrateg på Malmö högskola, berättade om högskolans utbildningsinsatser som integreras i högskolans arbetsmiljöarbete. Alla chefer genomgår denna utbildning i likabehandling och arbetsmiljö. Man har också tagit fram en quiz som alla ska göra om vilka skyldigheter och rättigheter man har inom området. Andra aktiviteter är fadderutbildning av studenter och utbildning av forskarhandledare om likabehandling och sexuella trakasserier.
Jacob Adamowicz, vice ordförande SFS, menade att studentperspektivet ofta kommer i skymundan vilket är olyckligt eftersom majoriteten av de människor som befinner sig på ett lärosäte är studenter. Studenterna ligger sällan med inom ramen för enkätundersökningar till exempel. Det skulle ha en naturlig plats inom kursutvärderingar, menar Jacob, men det har avvisats. Studenter vet också sällan vart de ska vända sig när de drabbas av sexuella trakasserier. Alexandra Sjöstrand påpekade att detta är något man kommer titta på inom projektet – hur lätt, eller svårt, det är att finna den typen av information på lärosätenas webbplatser.
Diskussionen kom sedan att röra vilket som är att föredra, att ha centrala eller lokala funktioner för hantering av ärenden om sexuella trakasserier. Marika Hämeenniemi menade att lokalt ansvar är bäst, det kan underlätta för den drabbade att ta frågan lokalt utan inblandning av jurister och utan att behöva göra en formell anmälan. Olle Andersson Brynja, utredare på Diskrimineringsombudsmannen, menade att det kan vara bra med en tipstelefon för att fånga upp ärenden som annars inte kommer i dagen.
Ledarskapet och chefers agerande var något som flera lyfte som avgörande för att frågan sätts på agendan. Cheferna måste leda som de lär och ta frågan på allvar. Säga: ”Det här är inte OK”.
En fällande dom rörande sexuella trakasserier hade gjort stor skillnad, menade Jacob Adamowicz, vice ordförande SFS.